Alla som en gång i tiden har gått i skola har en uppfattning om hur skolan bör, och inte bör, se ut. En uppfattning som i mångt och mycket grundar sig på de erfarenheter man själv har av sin skolgång, vilken naturligtvis skiljer sig åt, allt beroende på ens egna perspektiv.
När man möter föräldrar i skolans värld, är det en viktig tanke att ta med sig. Man kan inte prata om ”skola förr” och ”skola nu”, men vi kan prata om föräldrarnas bild av hur skolan ser ut idag, jämfört med den bild de minns från sin egen skolgång.
I onsdags inledde jag mitt möte med föräldrar på Frösakullskolan i Halmstad utifrån de två frågeställningarna:
- Vad minns du från din skolgång? Hur såg din skolvardag ut?
- Vilka, tror du, är de största skillnaderna mellan skolan förr och skolan idag?
Tillsammans med grannen, fick föräldrarna surra i några minuter utifrån sina minnen, erfarenheter och tankar. Jag lyssnade in de olika dialogerna och plockade ut ord jag kunde urskilja. Ord som respekt, ordning och reda, läxor, välskrivning dök upp när de blickade bakåt.
Däremot var det inte lika enkelt att sätta fingret på hur skolan idag ser ut. Detta tror jag, är oerhört viktigt att vi som pedagoger är medvetna om. Föräldrars uppfattningar om skola, grundar sig inte i lika stor utsträckning på vad de de facto vet om dagens skola, utan de minnen de själva har att jämföra med och som, i mångt och mycket, utgår endast från det föräldrarna minns från sin egen skolgång.
Jag var inbjuden av rektorn på Frösakullskolan för att föreläsa och samtala med föräldrar om synen på lärande, om läroplanen, vad är det vi ska träna eleverna i och vad är det sedan eleverna blir bedömda utifrån?
Fokus på, dels vårt demokratiuppdrag och värdegrund, men också kunskapskrav, förmågor och formativ undervisning.
Många av de begrepp som vi rör oss med i dagens skola, formativ undervisning, BFL, IKT, kunskapskrav, ja det är begrepp som vi är vana vid och känner till, men för många föräldrar är detta nya begrepp. Det kan vara svårt för föräldrar att applicera dessa begrepp på den erfarenhet de själva har från sin skolgång, och då är steget inte långt till att man hamnar i tanken ”Visst var det ändå bättre förr”…
Men det är viktigt att poängtera att, precis som i de flesta andra yrken i samhället, så är skolan i en ständig utvecklingsprocess. Nya metoder, forskning och beprövad erfarenhet, ger oss en annan syn på lärande. ”Jag känner inte igen mig i dagens skola”, en kommentar jag ofta fått från föräldrar jag mött som lärare. Tack och lov svarar jag alltid då! För dagens skola speglar inte bara dagens samhälle, utan också framtidens behov – vad kommer dagens barn och unga behöva ha med sig i sin ryggsäck för att vara tillräckligt väl rustade för framtiden?
Jag nynnar med i Darins låt…”…I en värld där vi försvann i 8 bitar”…
Det räcker att se tillbaka på den digitala utveckling som skett sedan vi satt i soffan och blev uppslukade av Super Mario och Zelda. Eller när vi hade datorkunskap på schemat, en dag i veckan, framför stora datorer med tjocka skärmar.
”Men vad händer med kunskapen då? Lär sig barnen ingen fakta idag?”
Barnen översköljs med fakta. Med information. Mer eller mindre användbar. Från alla olika perspektiv och hela tiden. I skolan måste vi utveckla elevernas förmåga att använda all denna information. Det innebär inte att läraren som kunskapsförmedlare har förlorat sin roll, men det innebär att kunskapsöverföring med fokus på utantillkunskap, på reproduktion av fakta, förlorat sin roll i ett samhälle där all information är tillgänglig. Alltid. Min roll som lärare är inte mindre viktig idag, den är, om inte viktigare så åtminstone precis lika viktig som förr. Men rollen ser annorlunda ut idag.
Elever idag måste lära sig att hantera all denna fakta och information. Kritiskt granska. Sortera. Eleverna måste få möjlighet att träna sig i att analysera, jämföra, dra slutsatser. Underbygga, resonera, förklara och inte minst – använda all kunskap och information som sköljer över oss. För att på så sätt få ett lärande som inte bygger på utantillkunskap, utan på förståelse.
För att få en inblick i vilken typ av uppgifter som eleverna arbetar med för att utveckla dessa förmågor, fick föräldrarna sitta i grupper och arbeta med ett övningsprov (NP) från Skolverkets hemsida. Uppgiften var från det nationella provet i historia, åk 6, uppgiften handlade om Nils Dacke och hur han har framställts olika beroende på syfte och sammanhang.
Uppgifterna är hämtade från Skolverket.se
Uppgiften synliggjorde på ett konkret sätt, några av de olika förmågor som eleverna arbetar med:
- Analysförmågan – Jämför de båda bilderna och dra slutsatser utifrån er jämförelse.
- Kommunikativa förmågan – Resonera er fram till ett svar och motivera
- Informationshanteringsförmågan – Använd källorna för att resonera kring källornas användbarhet och trovärdighet. Varför kan man se på en historisk händelse/person ur olika perspektiv.
Att ge föräldrar autentiska uppgifter skapar en förståelse för den syn på lärande som den svenska läroplanen grundar sig i, med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet på lärande. Att resonera, motivera, jämföra och dra slutsatser, är delar av de förmågor som eleverna får möjlighet att träna, genom interaktion och i samspel med sina kamrater i klassrummet.
För om vi inte låter eleverna träna sina förmågor, förmågor som de sedan blir bedömda i, hur ska vi då kunna förutsätta att de utvecklar och lär sig att använda dessa förmågor?
Jag avslutade mötet med att synliggöra för föräldrarna vad detta innebär för just deras barn:
- Lektionstiden är viktig, det är då ditt barn får möjlighet att träna sina förmågor i samspel med andra. Det är också då läraren kan ge ditt barn kontinuerlig feedback (formativ bedömning).
- Eleverna är viktiga som läranderesurser åt varandra. Eleverna lär av, och med, varandra.
- Läraren har en viktig roll i ditt barns lärande, att synliggöra vad ditt barn ska lära sig, vilka förmågor han/hon kan utveckla, använder metoder som anpassas efter varje barns behov.
Men, här måste vi givetvis även se till att fortsätta att utveckla och sträva efter ett gott samarbete mellan hemmet och skolan.
Skolan har samhällets kanske viktigaste uppgift. Att främja den livslånga lusten till lärande. En uppgift som vi måste vara oerhört ödmjuka inför, en uppgift där vi behöver involvera alla de som befinner sig i barnens liv. Om vi tror att skolan ensam kan stå för denna lust, eller tvärtom, att skolan lägger över detta ansvar på föräldrarna – ja då kommer vi till en punkt där vi står och stampar. Och kliar oss i huvudet.
Och undrar, om det trots allt, inte var bättre förr.
